Rolling Stones
Det kan väl inte ha undgått någon att ett av världens bästa rockband har gästat vårt land igen. Tack så mycket säger jag, igen!
Åsikterna om dessa herrar är många. Jag är ett inbitet fan av den sorten att jag älskar deras musik och allt de gör. Dock kan jag inte lista alla låtar och på vilka skivor de kom ut...(bara en del..:) men ni förstår säkert hur jag menar. De har alltid berört mig och gör lika mycket idag. Det finns alltid en Rolling Stones låt som passar in för varje tillfälle, eller fler låtar för den delen. Jag har mina top 10 brukar jag säga men har kommit på att även de kan variera. Jag tillhör dock dem som inte tycker att Stones är slut efter 1972. Jag tycker inte att Exile on Main Street är deras bästa platta. Jag tycker inte speciellt om Tumbling Dice. So there your go!
Jag föll som en fura för deras nya låt Doom and Gloom, den är helt underbar. Bra sång och otroliga riff och för att inte snacka rockfaktor. Men gud förbjude för en del att de kommer med något nytt, oftast blir de tyvärr sågade. Det verkar som det för många ska stanna omkring 1972. Jag anser att de inte stod eller föll med Mick Taylor. Ron Wood gör ett ypperligt jobb och han och Keith har ett flow som är svårt att hitta hos musiker idag. Kul dock och lite magiskt att Mick Taylor är med under den här turnén och framförallt under min absoluta favoritlåt Midnight Rambler som de gör perfekt.
Läser recentionerna dagen efter 4+ och det var de klart värda. Går sedan in och kollar låt för låt och där håller jag inte med. Jag tycker inte att någon låt var värd 2+. Är otroligt glad över att de spelade Out of control och You got me rocking! Start me up är jag trött på men likväl ger jag den mer än 2+. Det är dock ingen låt jag själv lägger på skivtallriken numer utan bara om jag får den som önskemål när jag är ute och dj:ar. Magiskt med You can't always get what you want med kören som var med. Jag befinner mig alltid i ett rus som tar ett tag och komma ned ifrån.
För att återgå till kritiker och annat folk som alltid ska hitta något att klaga på, exempelvis att Mick Jagger stoppade micken i byxan och vickade och gjorde sina rörelser...Ja du, var skulle han ha stoppat micken? Det är många som gör så. Är det första konserten du är på? Mick har sina moves och det är det som gör honom unik. Nobody moves like Jagger, sen skiter jag i vad Maroon5 sjunger och andra med för den delen. En del tycker att det gör vad som förväntas av dem. Nja...detta är väldigt genomtänkt och en maskin av icke dess like. De ger publiken vad den vill ha och varför inte? Men vill de göra avstickare så gör de det. De kör och gör det de gör för att de tycker om det annars hade de lagt av för länge sedan. Inget spel för gallerian här inte. Det är som Keith säger i en intervju för några år sedan. - Låt oss hålla på och se hur långt vi kan ta det här, det finns inte så många av oss kvar. Och det är en mycket bra ståndpunkt. Men det ska ALLTID finnas de som klankar ned på dem. Jag säger och tycker, var glad att de finns och fortfarande håller på och ger oss det vi längtar efter, vi som tycker om dem. Om du inte gillar dem så är det ju så enkelt. Man går inte på konserten eller lyssnar på dem.
Springsteen ligger inte långt efter i ålder men gud förbjude att det skulle klagas på honom. Kritikerna gör det definitivt inte, de skulle kunna göra upp sina huvuden i hans arsle om så vore. Och missförstå mig rätt, jag tycker om Springsteen också. Han spelar rock, är ganska snygg och sexig och för mig är Mick Jagger detsamma. Fast Stones berör mig på ett annat sätt, kanske för att de kom in i mitt liv tidigare, kanske för att jag har otroliga minnen till dem med olika människor, kanske för att jag har sett flera konserter och alltid gått därifrån i ett rus. De är de största idag, det går inte att komma ifrån och vet ni vad? Jag tror de kommer tillbaka...!..:)
Nu blir det att pusta ut och nästa storhet blir Patti Smith. Min gudinna. Love her!! Så snart blir det Göteborg.
