Stäng av!
Igår (tisdag) skulle jag ned till stan. Och så blev det. Var dock hemma innan och gick i min lilla värld. Hade goda intentioner med mitt lilla besök till vårt stadscentrum som jag bara bor ca 5 min ifrån.Sagt och gjort, beger mig ned på eftermiddagen, fortfarande ljust ute och jag mår ganska så ok. När jag nästan är framme så har jag redan sett en man/kille stå och pinka mot en husvägg, en annan man harklade sig ljudligt och spottade ut en stor loska typ 5 m jämte mig. Vem gav honom rätten att vara så respektlös, inte jag iallafall. När jag väl nådde fram till biblioteket vilket i tid nu handlade om 1 minut så hade jag fastat i en rondell, där bilarna körde som om det gällde livet, överallt folk med sina mobiler intill örat ( i bilen, gåendes,) Människor som är så självupptagna att de inte ser om något allvarligt händer mitt framför näsan på dem, eller bryr de sig?? Ljuden och allt blev mig plötsligt övermäktiga!!! Just då i den stunden kände jag...Jag loggar fan ut. Dvs bort med allt detta, ut på landet, kolla bara mobilen en gång om dagen ( om ens), sitta i min ensamhet och bara vara. Känslan har faktiskt inte ännu lämnat mig helt. Frågan är om jag är inne på ett för mig helt nytt spår? Over and out,
Oberörbar,
Jag är tacksam att jag inte bor i Indien och tillhör det fjärde kastet, de oberörbara, då hade inte ens min skugga varit värd något. Om en hindu från en högre kast blir berörd av en oberörbar eller till och med får en Dalits skugga över sig betraktar de sig själva som smutsiga och måste gå igenom en omfattande serie med ritualer för att bli renade. De lever i psykisk och social segregation, utsätts för exploatering, våld och orättvisa inför lagen. De har också väldigt liten möjlighet till att äga mark, till att få anställning, utbildning och sjukvård. Varje timme blir två daliter överfallna. Varje dag blir tre dalitkvinnor våldtagna. Varje vecka mördas 13 daliter. Det 3000 år gamla kastsystemet är förbjudet i lag i Indien genom 1950-års konstitution. Tyvärr har världens största demokrati inte lyckats att garantera de grundläggande rättigheterna. 
Skitiga månader och veckor, underbara vänner!
Blir lite personlig idag. De senaste månaderna har varit otroligt jobbiga för mig och de sista två veckorna ett rent helvete. Och ni cet hur man säger: Har du inte varit med om det själv så är det svårt att förstå. Dock kan man alltid ha empati. Tycker jag har varit med om en del i livet men får nog säga att de sista två veckorna ligger ganska högt upp på listan över det som är jobbigt. Och jag VET att det INTE är färdigt ännu. Tror dock att det framöver måste ljusna. Men nu till själva saken. Vore det inte för mina helt otroligt underbara vänner hade jag nog inte klarat av detta. En av dom stod standby en hel vecka varje natt. Det säger inte så lite det! Jag skriver inte ut några namn men jag vill att ni ska veta hur mycket ni betyder för mig. Så tack mina underbara vänner som delar mitt liv i goda och ibland jobbiga stunder! Stor megakram. Och existerar karma ligger ni alla gott till, det är jag övertygad om.
Puss och kram
